"Som präst får jag komma nära livets grundläggande frågor. På morgonen möter jag nyfödda
och på kvällen ser jag hur ett liv har tagit slut. Döden är oftast en främmande tanke för människor i min ålder. Vi har isolerat döden så att den står utanför vårt dagliga liv trots att den en gång når oss alla. Vi döljer vår sorg så att inte barnen skall se den och diskuterar ogärna döden.

Jag är alltså inte förvånad över att många människor inte vet hur de skall förhålla sig till uppståndelsen. Vi får höra om en 2 000 år gammal dödsdom, men vad lär vi oss av berättelsen i dag? Vad betyder det att Jesus lärjungar påstod att han uppsteg från de döda? För mig är detta hoppingivande. Påskberättelsen berättar för oss hur Gud offrade sig själv för vår skull. Vi fick ett glädjebudskap: döden är övervunnen ochVad betyder det attJesus lärjungar påstod att han uppsteg från de döda? För mig är detta hoppingivande.

Påskberättelsen berättar för oss hur Gud offrade sig själv för vår skull. Vi fick ett glädjebudskap: döden är övervunnen och alla kan få förlåtelse. Om man tror på det här förstår man att man inte behöver vara rädd för döden. Jag kan koncentrera mig på den här dagen. Men uppståndelsen handlar inte bara om döden utan om att man aldrig någonsin behöver ge upp hoppet. Vi minns påskberättelsen alltid då vi behöver förlåtelse.

Enligt Luther kan förståelse av glädjebudskapet göra oss fria att visa kärlek till våra medmänniskor i det vi gör. För mig är kravlös kärlek den bästa tänkbara saken i väriden. Det
går inte att vetenskapligt bevisa vad som händer efter döden, men för mig är det av
sekundär betydelse. Det viktigaste är hur tron och hoppet inverkar på min livsinställning just nu.

Pastor Kaisa Heininen