”Som präst kan jag på nära håll följa med hur vårt samhälle fungerar – vad som förväntas av folk. Det krävs ingen djupare insyn för att märka att vår värld i väldigt stor utsträckning handlar om konkurrens.

Därför funderar jag ofta på om vi faktiskt kan känna att vi är mer värdefulla än våra prestationer. Men var kan jag bara vara, utan att bli synad och utvärderad utifrån mina prestationer? Jag kanske inte är den enda som hoppas kunna ta en paus från allt slit ett tag. Var behöver jag inte vara någon annan än den jag är?

Jag träder in i en sådan värld när jag går ner på knä inför nattvardsbordet. Jag känner att en annan slags värld byggs upp och omgärdar dessa ögonblick. Där är jag fri. Där är jag mig själv. Jag befinner mig bland jämlika människor, oavsett vilka de är. Ingen blick synar oss uppifrån och ner, ingen rusar förbi med sitt kreditkort. Vi är tysta, och tillsammans väntar vi på ett villkorslöst godkännande. Denna tradition bär på något heligt och värdigt. Vi upplever en osynlig verklighet som ingen har äganderätt till. Godkännande och förlåtelse är kärnan i nattvarden. Vid den första nattvarden fick alla mat och dryck – också de som hade förnekat Jesus, till och med förrått honom. De hoppades på förlåtelse. De behövde förlåtelse. Vår längtan efter godkännande och förlåtelse har funnits i 2 000 år.

Vid nattvarden försätter man sig själv i en väldigt svår situation. Den kan jämföras med barnet som, med gråten i halsen, berättar för mamma om något dumt barnet gjort och hoppas på mammas varma förståelse. Under nattvarden upplever jag att jag är accepterad – jag
får visa mig offentligt svag. Det är något också vuxna behöver. Vi gör ju också ofta fel.
När jag upplever att jag fått förlåtelse, behöver jag inte försvara mitt inre. Jag kan fortsätta med mina vardagssysslor utan skam som hindrar kärleken och jag är förhoppningsvis mer medgörlig för mina närmaste. Erfarenheten är väldigt personlig. Därför kan jag bara ytligt beskriva hur nattvarden ger mig hopp. Ett hopp som kanske yttrar sig som en kärlekshandling
i vardagen. Livet är å andra sidan inte så enkelt att det låter sig fångas av vårt språk. Att skapa en världsbild som baserar sig på annat än förnuft kräver möda dessa dagar. Men nattvarden är ett mysterium som stannar på erfarenhetsplanet. Det handlar om tro, man kan inte förstå nattvarden. Sådana upplevelser ska vi slå vakt om. Vi behöver dem.”

Pastor Leena Huovinen