Tillit. Det är ett av de finaste orden. Och det är väldigt lätt att säga att ”jovars, det här går bra” eller ”jag litar på dig” eller ”lita på mig”. Man är så duktig att man knappt märker hur skickligt man garderar sig. Och dubbelkollar. Just in case.

Man kan få olika saker med sig från barndomen. Det ena och det andra. Minnen och livsmönster och dold styrka och blåmärken. I mitt bagage ingår begravningssjälvklarheten. Jag kan ingalunda fly sorgen när någon mycket kär är borta.

Men jag har en mörk klänning, några psalmer jag kan utantill, och jag vet att mina grannar också har mörka paletåer och att vi äter smörgås och dricker kaffe efter förrättningen.
Det kan innebära en förunderlig tröst.