Jag en hedning?

Upproret föds på parkbänken medan jag försöker väcka orden till liv. Innan jag gick hemifrån slog jag upp ordet hedning i Svensk ordbok. Person med en tro som helt saknar samband med den kristna, judiska eller muslimska traditionen...person som är likgiltig till kristendomen.

Kristendom är en del av vår kultur, våra traditioner, våra ritualer. Jag har aldrig känt likgiltighet, däremot utanförskap. Himmelriket, änglarna, Gud eller rätten att tro på det som är mig givet har för egen del varit en lång väg som fortsätter. Min styrka och min räddning har jag funnit i fantasin, i teatern och leken med ord och mening. Finns det nån mening som kan rädda oss från att dö? Kanske inte, men så länge jag lever vill jag söka och ifrågasätta. Jag vill inte att någon kommer till mig och säger: ”gör så här så blir du en lycklig mänska, följ mina regler och förordningar så blir du god och får en plats i himmelriket.” Jag sneglar på fyllot som halvsover brevid mig. Jag rycker honom inte i kragen och säger.” sluta dricka så blir du en bättre man.” Jag hyser inget som helst tvivel om att han inte skulle veta det själv.

Henrika Andersson
Författare och regissör